Kommentar: Vad hände egentligen med Lejonen?

Det verkade osannolikt att Finland skulle kunna besegra en hockeyjätte i VM, skriver Jussi Paasi.

Är detta verkligen samma lag som nästan förlorade mot Frankrike, som just degraderades till B-divisionen i VM? Och samma lag som utan Juuse Saros fantastiska räddningar hade förlorat mot Lettland?

En fråga till: varifrån kom alla de finska fansen som packade Stockholms jättearena en vanlig måndag?

Såna frågor snurrade i huvudet när Lejonen mötte Kanada.

Kanada, som fram till mötet med Finland hade vunnit sina fem matcher med målskillnad 28-2, skulle ju vara överlägsna.

Men Finlands lag var som fött på nytt. Det spelade från början till slut så moget, klokt och balanserat att folk i pressläktaren var tvungna att gnugga sina ögon.

Lejonen skapade målchanser. Det tidigare svaga powerplayspelet hittade också sin rytm, även om det inte resulterade i mål.

Ingenting i den här turneringen hade tidigare gett en antydan om att Lejonen kunde utmana en stor nation i hockeyvärlden. Speciellt inte Kanada.

Men nu kunde de. Lejonen stod starka på alla områden och firade segern efter straffläggning. En 2-1-vinst som var betydelsefull på många sätt.

Denna kraftfulla prestation kan förändra mycket. Det var precis vad Antti Pennanens lag behövde.

Finland hade inte besegrat en ishockeyjätte i VM på nästan tre år.

Kanada deltar i denna turnering med ett så starkt lag att det är tio år sedan vi sett något liknande.

Vad är alltså svaret på denna artikels huvudfråga? Vad hände med Lejonen, som ibland kämpade mot mindre hockeynationer?

Svaret finns nog bara i Finlands omklädningsrum.

Sporten är underbar på så sätt att experternas analyser och kritik från journalister snabbt kan kastas i skräpkorgen. Särskilt i ishockey-VM, där allt avgörs i bäst av en match.

Lejonen visade att Finland faktiskt har en chans att vinna på denna nivå mot en toppnation i hockeyvärlden.