En Bedrövlig Syn i Stockholm: Saknaden efter Prag Spirar

Under VM-matchen mellan Finland och Slovenien var det precis vad man kunde förvänta sig. Lejonen dominerade totalt och krossade sin motståndare med 9-1.

Att försöka göra en djupgående analys av denna match är lika meningsfullt som att analysera en match mellan Florida Panthers och ett amatörlag. Skillnaden mellan Lejonen och Ilvekset (Sloveniens lag) var enorm. Antti Pennanens lag kunde utan stress finslipa sina strategier.

Trots att Slovenien förlorat alla sina matcher i turneringen så är det viktigt att dessa matcher spelas. Ishockey är en sport som behöver fler länder för att växa och Slovenien, med sin storlek i åtanke, har potential att på sikt bli en större hockeynation.

Stora skillnader och dominanta segrar tillhör ishockey-VM, men det mest oroande denna gång fanns inte på isen, utan på läktaren i Stockholms arena.

Läktarna ekade tomma. Det var en sorglig syn. Matchen mellan Finland och Frankrike hade dragit runt 3800 åskådare, och nu såg det ut som om ännu färre hade kommit. Det kunde ha varit uppemot 10000 tomma stolar.

I Stockholm saknade man Prag. Förra våren var VM-turneringen i Prag en hänförande festival med nytt publikrekord. Varje match hade mycket folk och fantastisk stämning.

När jag såg denna lågmälda föreställning med Lejonen, undrade jag varför man inte kunde dela ut några tusen gratisbiljetter till barn eller unga hockeyspelare. Arrangörerna visste säkert att en sådan match inte skulle locka stora skaror till biljettluckorna, förutom möjligen i Tjeckien.

Med fler åskådare skulle även en svag match kännas mindre svag. Jag är övertygad om att de flesta som kommer till VM vill uppleva den härliga atmosfären på plats.

Ishockeyns verkliga värden syns bara när de stora hockeynationerna möts. VM-turneringen är först och främst en fest. Och en fest kräver publik.