Före detta Lejonspelare bytte karriär vid 58 – siktar på arbete långt över pensionsåldern

Ari-Pekka Siekkinen, numera 60 år gammal, trivs i sin nya yrkesroll. Tidigare var han en van profil i strålkastarljuset inom ishockeyvärlden med matcher i Jyväskylä, Esbo, Tyskland, Japan och Frankrike.

Numera bor han i Jämsä där hockey på högsta nivå mest är en dröm. Och det gör Siekkinen inget, då intresset för hockey inte längre är lika starkt.

– Jag följde JYP under vintern och har fått några erbjudanden om att bli tränare igen. Men efter att ha jobbat elva timmar per dag finns det inte mycket ork kvar för ishallen. Hela livet har jag levt med ishockeyns regler. Nu har jag lite tid för mig själv, säger Siekkinen.

Under sin spelarkarriär nådde Siekkinen bland annat VM-silver med Lejonen och flera nationella medaljer. Som tränare tog han också hem ett finskt mästerskap.

När han avslutade sin långa karriär i ishockey i våras, hade han precis återvänt till centrala Finland efter två år i Frankrike och fyra år i Japan. Det kändes som rätt tid att kliva ur rinken.

Hans nya yrkesval, bussförare, kom inte helt av en slump.

– Jag drömde som barn om att bli lastbilschaufför. Nu känns det som cirkeln är sluten och jag trivs verkligen med det här jobbet.

59-årige Siekkinen utbildade sig till bussförare under ett år på Gradia. Under utbildningen träffade han Tomi Lampinen, vars familj driver ett bussföretag.

– Jag skämtade på kursen och sade till Tomi att jag skulle komma och jobba hos dem när jag var klar. Efter en tid på Viitasaarens beställningstrafik frågade jag om jag kunde börja hos deras familjeföretag, och det gick bra. Så blev jag också jämsäläinen.

Nu kör han buss på kortare rutter runt Jämsä samt på vissa beställningsresor.

– Jag har trivts väldigt bra. Scheman fås alltid för två veckor i taget. Jobbet kommer först, sedan hobbyn om tid finns kvar.

Fritiden ägnas åt gym, cykling och promenader.

Siekkinen har aldrig varit rädd för förändringar och ser sin karriärväxling som en möjlighet istället för ett hot. Nu ser han världen omkring sig ur ett annat perspektiv. Borta är pressen från att vara en målvakt och tränare.

– Ishockey är en fysisk sport fylld av ständig rädsla. Det spelas mycket och man blir trött. Spelarna gav alltid sitt bästa, men tappar man fem procent i prestation, utnyttjar motståndaren det direkt, säger Siekkinen som själv tränat JYP.

Han ler åt idén om positionlös ishockey, ett koncept som har testats i Jyväskylä de senaste åren.

– Kanadensarna hade nog kommit på det redan för 200 år sedan om det var möjligt. Ishockey är ett så snabbt spel att det måste baseras på organiserat spel.

Vad tar du med dig från idrotten till ditt arbetsliv?

– Social kompetens, den kommer från sporten. Det skapar en bra arbetsgemenskap, och det är alltid trevligt att komma till jobbet. Visst kan jobbet vara lite monotont ibland, men passagerarna ger variation. Roligt också när folk vill prata om ishockey. Jag har inte ångrat karriärbytet en dag.

Vilka styrkor har du i ditt arbete?

– Jag tycker att jag är en bra förare. Egentligen har jag inte stött på några större problem. Det tekniska kunnandet kunde vara något bättre, så att jag kanske skulle kunna fixa små problem med bussen ute på vägen.