Hur Finlands ishockey kan återhämta sig från motgångar

Det var januari 2011 när Jukka Jalonen, en central gestalt för finländsk ishockey, besökte Savon Sanomats fotostudio. Tillsammans med min kollega Wesa Koistinen fångade jag en intervju med den karismatiske landslagscoachen på video.

Denna karisma, en mix av medfödd ledarskap och decennier av erfarenhet, kom åter till minnet när jag tittade på Finlands match mot Sverige i årets ishockey-VM. Förra året möttes de också i kvartsfinalerna, men båda gångerna blev Finland förbisprungna.

Ändå klarade sig Finland förra året ganska bra genom att använda en stark försvarsteknik, och de hade till och med kunnat vinna förlängningen.

Men denna gång, på måndagens match, kändes det som om laget sprang omkring utan kontroll, och det var bara målvakt Juuse Saros som höll spelet vid liv.

Dessa Skandinaviska möten har verkligen visat hur mycket av ishockey som handlar om mental styrka. Under Jalonens ledning lyckades laget perfekt med deras spelstrategi och koncentration. Nu, däremot, såg jag på bilderna att coach Antti Pennanen såg spänd ut, vilket speglade hur laget mådde.

Karisma, ja, den smittar av sig, men det gör också oro.

Det är en betydande fråga för finländsk sport, för vårt främsta spel kan inte fortsätta att famla i mörkret. Det är tydligt att nuvarande finländska spelare ligger efter sina europeiska motsvarigheter i skicklighet. Jukka Jalonens lösning var att förlita sig på strategi och mentalt träningsarbete.

Under det nuvarande ledarskapet verkar dessa styrkemedel vara förbrukade.

Det är inte bara landslaget som måste vakna upp, utan även de lokala ligalagen. KalPa är i princip det enda laget i den finska ligan med en tydlig identitet, både i spelsätt och klubbhantering inklusive ekonomi.

Under flera år har KalPa lyckats bygga upp sin styrka och det ger resultat nu. Jämsides med dem behöver vi de anrika storlagen att återfå sin glans.

Men vad har hänt med dem?

Kärpät är otydliga om de är ett restaurangimperium eller ett hockeylag. Tappara hade hela Europa i sin grepp för ett par säsonger sedan. Där betonas ordet ’hade’. HIFK kämpar med ett fläckat rykte och TPS saknar helt en liknande uppbyggd image. Ilves lyckas aldrig vinna något.

Trots det törstar finländsk ishockey efter dessa lags hälsa. I värsta fall torkar flummiga storlag också ut ungdomsproduktionen i de stora ekonomiska områdena.